torsdag 22 juli 2010

sista onsdagen för mig


Onsdagspuen tar kål på mig! På riktigt... Går in till 100% men ändå går hem med besvikelse.. Vad har hänt? Så här var det aldrig förr...?

Nu va de sista onsdagspuben innan jobbet börjar.

Hade jag inte haft vett i hjärnan och endast lyssnat på mitt super ego så hade jag ringt hit någon just för närhetens skull.. Och jag lovar att det hade blivit mitt ex som blivit utsatt..

Men någon. Just någon har fått min hjärna att tänka vettigare. Han som va bra för hjärtat*

Han som räddade mig från alltihopa.

Jag har sådan lust att bli av min ensamhet just nu, för den börjar tryta. På riktigt!



En desperat känsla börjar krypa sig på.. Men nej. NEJ emmie.

Nu sover vi. Nu ska vi Emmisar i min kropp sova. Sova i min 2.1o säng, ensamma


Kommer inte skrika mer weeeii. För så är det inte längre..

Nu är det bara massa tomma ölburkar, en efterlämnad fest som står kvar här i mitt hem.


Ensam. Ensam är man svag.. De är nu jag behöver.. Det är nu jag behöver dig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar